Media

Som anställd på Profdoc kan jag inte låta bli att göra mina läsare uppmärksamma på den här artikeln i Ljusnan. Användarna vill, tvärtemot IT-ledningen, införa vårt system Journal III. För vårdpersonalen är det hela så pass viktigt att det blossat upp "en infekterad strid" i frågan. Det har till och med gått så långt att vikarierande läkare vägrar att arbeta på vårdcentraler som inte har Journal III.

Inte så vanligt: att användarna tycker att IT-systemen i vården är värda att strida för.

Men uppmuntrande för oss.

Det har väl inte undgått någon att Niklas Zennström numera inte behöver vara orolig för att klara avbetalningarna på sommarstugan. För den som inte vill klicka på länken i förra meningen handlar det om att han sålt sitt företag Skype för en obegriplig massa miljarder kronor.

Men varför så mycket? Företaget går ju inte ens med vinst! Svaret är i grund och botten att vårt kommunikationsbehov fortfarande inte är tillfedsställt, trots mail, IM, 3G, SMS och alla andra förkortningar. Skypes grundare (och de som sköt till startkapitalet) insåg det.

Det krävs inte någon superbegåvad civilingenjör för att inse att vårdens behov av kommunikation är lika dåligt tillfredsställt. Tvärtom, det finns många, många sammanhang där information inte är tillgänglig där den behövs.

Men varför finns det ingen Niklas Zennström i vården? Eller någon riskkapitalist som inser att det finns ett stort behov att mätta (och tjäna pengar på)?

Det finns gott om samarbetsforum, inte minst inom Carelinks ramar. Det är bra. De flesta är dock styrda av offentliga intressen och för mig känns det som om många svenska it-bolag ligger och väntar på ordrar av dessa offentliga intressen snarare än att se till ta fram egna lösningar. Mindre risker, men också mindre vinster.

Hur är det: är vi inom industrin för fega? Finns det anledning till självkritik?

Rädda pojkar får inte kyssa vackra flickor. Och drar heller inte in miljardbelop på kommunikationslösningar.

En intressant upplevelse. Att liksom få se sig själv genom någon annans blick. Lite som ett öppenhjärtigt samtal med en god vän: alltid lärorikt men inte alltid smickrande...

Att få se mina tankar belysta i ett annat sken fick mycket att framstå som grumligt, irrelevant och ointressant, och min första impuls var att gå in och retuschera innan aritkeln publiceras och fler IT-proffs hittar till sajten.

Men sen ändrade jag mig. Även om jag inte alltid framstår i perfekt dager så kan VårdIT ändå (eller kanske just därför) fylla sitt syfte: att ställa frågor och väcka debatt. Så det gamla förblir orört, även om det känns lite läskigt.

Och nu är det nog med navelskådande...

Idag hakade SVT:s Aktuellt på de omotiverade påhoppen på journalsystemen i Skåne i samband med felaktigt ordinerade e-recept. Som jag skrivit tidigare är dessa felaktigheter i grunden och botten tecken på problem som inte har med journalsystemen att göra.

Jag skall försöka ta kontakt med ansvariga på Apoteket och försöka utröna varifrån denna desinformation ha uppstått. Återkommer när jag vet mer.

idag. Eftersom inlägget var ganska kritiskt mot en artikel i just Dagens Medicin tycker jag att tidningens agerande är hedervärt!

Och precis som DM skulle jag gärna vilja veta om det finns fler sajter som berör liknande ämnen. Tips, någon?

I Dagens Medicin beskrevs i fredags ett problem som utmålades som ett fel i journalsystemen i Skåne. "Felet" hade till följd att elektroniska recept skrevs ut fel patient.

Det framgår inte av artikeln, men så här uppstår problemet:

1. Läkaren skriver ut ett eRecept på en patient
2. När nästa patient kommer står läkaren kvar i receptmodulen och fortsätter skriva recept utan att hämta den nya patientens journal.
3. Alltså får eRecept för patient 2 patientuppgifterna för patient 1

Dagens Medicin påstår att det här är journalsystemens fel, dvs att man inte borde kunna skriva ut eRecept för samma patient två gånger i rad. Detta har vi också infört i vårt journalsytem, Journal III, så om användarna bara installerar någon av de senaste versionerna så kan problemet inte uppstå.

Men varför anmärker inte Dagens Medicin på det absolut överskuggande problemet här - läkarnas beteende:

1. Läkaren har uppenbart inte brytt sig om att titta på skärmen för att se att receptet går till rätt patient (det syns mycket tydligt, det räcker med en snabb blick)
2. Och värre: läkaren har inte brytt sig om att titta i den nya patientens journal innan receptet skrevs ut. Tänk om någon registrerat en nytillkommen läkemedelsöverkänslighet? Eller tänk om någon registrerat ett läkemedel som interagerar negativt med läkemedlen på det nya recepten?

Att hämta den nya patientens journal tar normalt några sekunder och av de sekunderna görs det mesta i bakgrunden, dvs doktorn kan använda tiden till att prata med patienten. Det går alltså inte att hävda tidsbrist för att försvara läkarens beteende.

Istället för att klaga på journalsystemen borde Dagens Medicin anmärka på att det här visar på en uppenbar brist i vårdens rutiner.

Och så kunde man gärna få påpeka att denna brist i rutinerna kan motverkas genom att använda de senaste (enkelt nedladdningsbara) versionerna av datorstödet. Några samtal till oss leverantörer skulle kunna bekräfta detta.

Idag har jag legat under vasken för att försöka få bukt med en envis propp i avloppet. Samtidigt har vi fått en försmak av vad IT-proppen kommer att innehålla när den offentliggörs nästa vecka. Man kan undra: blir den en propp eller en propp-lösare?

Jag är inte så bra, varken på att leka rörmokare eller att utvärdera regeringsdokument. Hur långt ner i avloppet skall jag förvänta mig att komma med rensbandet? Hur djupt ner i verkligheten kan jag förvänta mig att IT-propositionen skall befinna sig? Inte vet jag, men med min begränsade förståelse är här några kommentarer (till Messings dokument alltså, inte till min köksvask...):

Vården. Inga som helst öronmärkta pengar till IT i vården, bara vagt mummel om att det ligger på Ylva Johanssons bord. Det är förmodligen synd för patienterna, någon slags centralt initiativ att samlas kring skulle varit bra för att snabba på möjligheterna att göra patientjournaler mer tillgängliga.

Profdoc - mitt företag. För oss är detta förmodligen bra nyheter. Vi är ett litet företag, uppväxt i en värld utan centralstyrning och där vården har dåligt med pengar, så vi har anpassat oss efter det. Det faktum att ingen viftar med feta sedelbuntar för IT i vården minskar intresset från de stora drakarna och livet blir lite enklare för oss.

Borde jag väntat mig tydligare besked som skulle påverka de små vardagliga beslut jag måste ta varje dag? Förmodligen, men vi får se när hela texten kommer, då kanske det dyker upp nåt som har konkret betydelse för det vi gör.

Tills dess får vi ägna oss åt våra egna proppar - både dem vi har i köket och dem som förhindrar en effektiv användning av IT-system i vården. Vi får alltså som vanligt försöka lösa upp dem efter bästa förmåga. Själv kan jag tänka mig flera mänskliga hinder som jag gärna skulle bearbeta med några kilo natriumhydroxid...

EG-domstolen har kommit fram till att Apotekets sätt att sälja läkemedel inte är tillåtet. Pressen drar snabbt fram till satsen att monopolet är dött och du nästa vecka kommer kunna köpa din Alvedon på ICA och din Nicotinell på krogen (du får ju inte röka där längre…).

Ylva Johansson väljer att läsa beslutets bokstav snarare än dess anda och hävdar att det räcker med säkerställa att monopolet låter alla få samma chans att sälja sina piller. Ylva Johansson kommer därför inte att avskaffa monopolet, utan nöjer sig med att skruva lite på reglerna.

Hur påverkar detta oss som jobbar med IT i vården?

1. Till att börja med inte alls. Monopolet blir kvar och våra projekt hankar sig fram som vanligt
2. På längre sikt kommer tror jag Apotekets ensamrätt kommer att vackla. Det innebär att massor av system i vården kommer att behöva byggas om. Och jag menar massor. Vi måste hantera mängder av varuregister, Apotekets lista med uthämtade läkemedel (som de just nu håller på att bygga) kommer att blir irrelevant så vi måste hitta andra sätt att få en samlad bild av patientens medicinering. Osv.

I längden tror jag att den som inte inbillar sig att det bara finns en enda lösning på IT-stöd för läkemedel vinner. Om man tror att man har det allena saliggörande övergripande systemet kommer man inte vara flexibel nog att möta den föränderliga verkligheten. Under all överskådlig tid kommer det fortsätta vara så att många parter måste samsas, och vi måste konstruera våra IT-stöd för att klara den mångfalden.

Mångfald är ju trots allt bättre än enfald.

P-O Kaiser*, som framgångsrik drev projektet för Gemensam Läkemedelslista i SLL förra året, resonerar i den här artikeln bland annat kring informationskvalité i de befintliga systemen. Han hävdar att informationskvalitén är för låg och att de därför måste bytas ut mot en specialbyggd applikation. Jag hävdar att det inte är riktigt så enkelt och att det finns en del att tänka på.

(* Rättelse: Sedan detta skrevs har P-O Kaiser påpekat för mig att det inte var han utan projektledaren för GVD som uttalade sig om informationskvalité. Mitt misstag.)

(artikeln kräver tyvärr webdkod, men den beskriver att t.ex. informationsutbyte och andelen läkare med journalsystem är högre i Danmark).

Varför är det så? Jag skulle vilja peka på några ytterligare skäl, samt nyansera det som står i artikeln.

Standarder. Artikeln beskriver att det finns en standard för att överföra information mellan system. Vad jag vet (och här får någon gärna rätta mig om jag har fel) så är den dock inte internationell standard, dvs den bygger inte på t.ex. CEN/TC251 eller HL7. Det innebär en klar förenkling, vilket säkert har påskyndat införandet.

Vårdens organisation. Danmark har, återigen vad jag vet, ett annat sätt att styra vårdens organisation (alltså vården, inte IT). Denna annorlunda hantering av vården öppnar för ett enklare införande av IT-lösningar.

Låga säkerhetskrav. Det har skickats stora mängder patientinformation okrypterat i Danmark, PKI och certifikat är det inte tal om. Dvs de har sänkt kraven på säkerhet, i alla fall initialt. Detta sänker tröskeln rejält.

Summa summarum. Som alltid i alla utvecklingsprojekt: om man vill att det skall gå fort är en bantat kravspec och en tajt organisation de helt avgörande faktorerna.

Intressanta frågor till den som lyfter fram Danmark som gott exempel: är du också beredd att sänka kraven till danskarnas nivå? Och tror du att vi kan organisera utvecklingen så att den blir lika effektiv?

Eller är de amerikanska patientjournalsysten sämre än våra? Det är ju faktiskt så att mindre än 30% av de amerikanska vårdenheterna har elektroniska patientjournaler, till skillnad på Sverige där primärvården är datoriserad till nästan 100%. De kanske inte har kommit lika långt som vi i användbarhet. Kom gärna med synpunkter.

USA är kanske inte alltid störst, bäst och vackrast. Fast den diskussionen lämnar jag till andra bloggare och håller mig till mindre heta ämnen...

Tja, vad säger man, det här systemet är i blåsväder igen....

Det känns lite gnälligt - mycket påhopp på Cambio i min blogg den senaste tiden. Jag känner faktiskt en del duktiga människor som jobbar där, vilket gör mig kluven.

Men det går ju inte att sitta tyst - bara antydan att leverantören Cambio skulle kunna ha "fört landstinget bakom ljuset" är uppseendeväckande och måste lyftas fram!

Och så lite oförblommerat branschskvaller.

Här kan vi läsa att HP vunnit SLL:s hundramiljoners-upphandling för portal och behörighetshantering. Det framgår dock inte att det är Modul1 som skall göra utvecklingsarbetet. Jag träffade några Modul1:are igår och de var berättigat och påtagligt stolta. Jag glömde säga grattis, så det gör jag nu: grattis!

Det hela skall göras under BEA Weblogic Portal. För en oinsatt väcker detta en mängd frågor. Skall alla applikationsleverantörer behöva göra Portlets av sina system? Betyder det att allt måste bygga på Java? Och framförallt: betyder det att alla system som användarna i SLL kommer åt via portalen måste ha ett web-gui?

Det mest oroväckande för den enskilda användaren torde vara den sista frågan. Web-gui är bra till mycket, men för applikationer med hög interaktivitet som används intensivt går det inte inte att få tillräcklig användbarhet och ergonomi.

Hoppsan, lite reklamfeeling i detta inlägg. Men det får du leva med...